Jag Lärde Mig Flyga Drake
Tänker för mycket, borde sluta med det.
Men ibland är det svårt när en del av sig själv kan göra vad som helst för att andra ska bli nöjda och glada, när en annan försöker visa och vara den man är.
Det är jobbigt.
Det som är jobbigare är att det är sant som alla säger;
- Du är så ung, du kan inte veta det nu
- Ta vara på ditt liv nu var inte deppig över något du inte är säker på
- Du föddes såhär, lev såhär
- Sluta vara någon du inte är
Ni vet inget, men vad kan en liten femtonåring göra?
Ingenting, för ni har makt över mig.
Så feg är jag. Så kärleksfull till andra är jag. Jag låter er snacka, jag låter er tycka. Jag håller inne vad jag känner, gömmer det hela tiden. För jag vill inte ha problem med folk i min närhet nu.
Det jag gör nu gör jag för min famlij, mina vänner.
Vad jag vill göra är endast för mig själv.
Men jag är inte egoist, jag sätter inte mina behov före er.
Ni betyder för mycket, era jävlar.
Minns mig som en människa
Kommentarer, 0stJag Gråter Bara I Regnet
Mer som om jag höjer dig.
För jag kommer aldrig låta dig få se mig svag.
Jag är så glad,
men så många tankar snurrar i mitt huvud.
Jag tackar mina vänner och min flickvän som stöttar mig, när det är svårt.
För det är verkligen jobbigt.
Tack.
BRAND NEW WORLD
http://www.tv3play.se/play/257425/?autostart=true
Gråter Bara I regnet
Men säg mig när blev jag för stor för att vara mig själv?
She Had The World
I am out of my mind
Throwing a line out to sea
To see if I can catch a dream
Men jag orkar inte.
Kom i sista stund på att vem som helst i min familj kan se detta så. Yeah.
Ska istället bara göra lite reklam för lite bra hemsidor och så för hbtq-personer. Eller de som bara vill/behöver veta. Även de utanstående borde ta del av informationen som finns för att lättare förstå hbtq-personer. Som jag ser det är det fortfarande en massa frågetecken och funderingar kring detta, och det borde tas upp tidigt och pratas om oftare.
Min åsikt, mohaha.
Iallafall, lite sidor man kan kolla på om man är intresserad/nyfiken:
http://rfsl.se/ - leder till en massa intressanta hemsidor osv som t.ex;
http://www.transformering.se/ - jättebra hemsida där jag hittade lite allt möjligt intressant.
Det finns flera bloggar och andra hemsidor om det här, bara att slå på vår kära vän google.
Har inte mycket mer att säga, är inte supermotiverad atm, ganska trött.
Öhm, ja.
Längtar till imorgon iallafall.
Har smygtittat på Twinklight, hihi. Bäst.
Erkänn att jag ser bättre ut nu?
Godnatt.
Take Me To Infinity
Sparkle and shine, baby light up the sky
Take me to infinity
I'll feel up your soul, in the dark if you're shy
☺
I Was Here/ Speak Up
"When you feel like giving up, remember why you held on so long in the first place"
Bisexuality - Bisexualitet
Tänkte jag skulle prata lite om det, inte bara att jag är det och hur jag hanterar det, och blah blah.
Nej, nu ska jag delvis ta information från wikipedia, både på engelska och på svenska, men även från mina egna tankar kring ämnet.
"Biflaggan representerar samhällets bisexuella. Den designades 1998 av Michael Page, som ville skapa en motsvarighet till gaycommunityts regnbågsflagga, för att öka den bisexuella gruppens synlighet både inom HBT- och heteromiljöer.
Den magentafärgade delen representerar kärlek till det egna könet (homosexualitet), den blå delen kärlek till det motsatta könet (heterosexualitet) och den lavendellila delen kärlekt till både det egna och det motsatta könet (bisexualitet)."
- http://sv.wikipedia.org/wiki/Bisexuella_prideflaggan
En av mina närmsta vänner sa idag "Man kan ju inte veta om man är bisexuell om man inte har haft ett förhållande med någon av sitt egna kön".
Jag vill inte klanka ner på den här personen och dens åsikter, jag tyckte bara att det här resonemanget kan vara något att diskutera.
Det är nog många som tycker såhär, och som jag sa så är det en helt okej åsikt, för alla tänker inte likadant. Men, jag tycker inte att det är helt korrekt.
Från mina egna upplevelser så har jag sen flera år tillbaka märkt en slags dragning till tjejer, precis som den jag hade till killar. Vid den tidpunkten var det inte sexuellt, eftersom att jag var ganska liten, men det var såna där småkära känslor, som att jag tänkte; "den här personen kan jag bli kär i". Kanske var det inte precis så, men jag var absolut attraherad till inte bara killar utan tjejer också. Det var inget plötsligt, men jag hade inte sett det på det viset innan. Förmodligen för att jag var liten och inte ens visste om att det fanns någonting som hette bisexualitet. För det är ju så att när man börjar lära sig om något sådant kan man ibland titta inom sig själv och undra, "kanske jag också är så?". Jag vet inte, det kanske bara var jag.
Men ja, jag hade en slags dragning -ibland känslor- precis likadan som för killar, till tjejer långt innan jag hade ett förhållande med en.
Min åsikt är alltså att man visst kan vara bisexuell innan man har ett förhållande med någon. De som upptäcker det på det viset hade väl bara inte insett det tidigare :]
"Bisexuality is sexual behaviour or an orientation involving physical and/or romantic attraction to both males and females, especially with regard to men and women. It is one of the three main classifications of sexual orientation, along with a heterosexual and a homosexual orientation, all a part of the heterosexual-homosexual continuum. Pansexuality may or may not be subsumed under bisexuality, with some sources stating that bisexuality encompasses sexual or romantic attraction to all gender identities. People who have a distinct but not exclusive preference for one sex over the other may also identify themselves as bisexual, and people who lack sexual attraction to either sex or genders are known as asexual."
-http://en.wikipedia.org/wiki/Bisexuality
Efter att ha kommit ut med att jag är bisexuell, har jag oftast bemötts med positiva reaktioner, som att jag är modig att komma ut med det, att det är coolt/gulligt -you name it. Det är nog detta folk mest reagerar med, det postivia. Det är ju inte jätteovanligt att någon kommer ut med att h*n är bisexuell nuförtiden. Hade det varit homosexualitet hade det varit en lite annan sak, tror jag.
Men det är något jag stör mig på, och det är människor som inte förstår. De som omedelbart när de fått reda på det uttrycker sig med ord som 'lesbisk/bög'.
Att man är bisexuell betyder att man kan bli attraherad av BÅDA könen. Bisexualitet, Homosexualitet: DET ÄR SKILLNAD.
Vissa verkar inte förstå det, och jag undrar om man väljer att inte bry sig eller om man verkligen inte vet skillnaden.
För vet man inte det har man varit för fan AFK:at från livet, iallafall de senaste åren.
Det sista jag vill säga är till 'the closet cases' därute.
Oavsett din läggning, homo/bi/annan, så känns det alltid bra när någon vet om det. Det känns bra att berätta det.
Jag kommer ihåg de gångerna jag skulle berätta för mina kompisar att jag var bisexuell. Då när jag precis började inse det. Jag kommer ihåg att det var jobbigt, var nervigt och att jag grät. Sexualitet är ett känsligt ämne, för man vet aldrig hur man blir bemött.
De med fördomar om andra slags läggningar än "normen" (hetero) kan dra sig i väggen.
:D
Dunkabrännvin
För dem är jag fortfarande söta lilla Josefin, bara det att jag har lite annorlunda kläder på mig. Inte för mycket annorlunda, eftersom att jag inte kan köpa killkläder. För stor risk att mamma typ bränner dem.
Pappa är det inte så mycket problem med, han märker aldrig någonting. Han har tillochmed sagt någongång att han väl klart ville ha en son, så då kan väl jag vara substituten? Dem har ju Gabbi till att vara flicka?
Men nej just det, Gabbi. Jag tror hon har fattat vad det är med mig, jäkligt smart syster har jag. Men hon säger nog inget riktigt om det. Någon gång har jag fått ett mail från henne om en blogg som handlar om att vara förvirrad över sitt kön, tro man är transexuell osv. Men jag vet inte hur mycket hon vet, hur mycket hon stöttar eller är emot. Jag vet inte.
Min mamma är värst, för hon fattar inte. Jag älskar min mamma något enormt, utan henne hade min familj fan inte klarat sig. Men hon fattar inte att jag inte vill ha flickiga kläder, att jag inte vill ha långt hår, att jag inte vill ha smink.
Ibland gör jag som hon tycker och sätter på mig en klänning eller allmänt feminima grejer. Visst, jag kan tycka att det är kul att klä upp mig som en tjej ibland, men inte hela tiden, jag vill inte. Men när jag ser mamma bli uppriktigt ledsen över att varken jag eller Gabbi är särskilt tjejiga av oss, då får jag dåligt samvete. Jag blir inte så ledsen själv att jag börjar sminka mig varje dag, men jag börjar omedvetet tänka på att inte vara så himla mycket som min mamma inte vill att jag ska vara.
Jag tycker synd om henne, det gör jag.
Och jag vet ju inte, tänk så ändrar jag mig och vill vara tjej?
Men just nu vill jag inte det, och när Gabbi inte heller har klänningar eller smink utan bara springer runt i stora tröjor och jeans, då tycker jag riktigt synd om min mamma för att hon inte kan ha en dotter att fixa håret på, shoppa fina tjejkläder osv.
Jag älskar min mamma, och om jag skulle låta Josefin ta över skulle hon nog bli lycklig. Men jag vill inte det, jag vill inte förrän jag vet precis vad jag vill. Och det är så, att just nu, är kille precis det jag vill vara.
In fate's Hands
She bites my toungue, so I don't say too much
She was made for lust
Anymore than that would be so dangerous
nu kommer bilden på cupcakesen jag och Anna bakade i tisdags!
.... fff, jag borde göra de där jävla läxorna. :C
Starstruck
Jag är en tjej i södra Sverige. Inte helt normal, men vem är egentligen normal?
Går i 9a på Tolvåkerskolan. Helt crazy klass, fett osams men ändå episk. Vet att jag kommer sakna den efter sommaren -12.
Har en hel del vänner. Inget att skryta om precis men vem behöver mer.
Jag älskar yaoi och rl bögporr / bara söta pojkar som är gulligulliga. Jag älskar/hatar det faktiskt. För jag blir så avundsjuk. Jag kommer nog blogga mycket om videos eller fanfictions osv som jag hittar lite varsom, så supportar du inte homosexuella, get out.
Min familj är underbar, trots våra tvister ibland. Skulle inte vara en riktig familj om vi inte bråkade, anser jag.
Mina systrar är mina bästa vänner. En biologisk och en jag faktiskt anser är min syster.
Mitt kärleksliv är inget att prata om egentligen. Har haft två ganska seriösa förhållanden, ett med en underbar tjej och ett med en härlig pojke. Sedan dess har jag bara väntat, och jag väntar än. Visst, jag har en jag alltid har älskat och alltid kommer att älska. Men den flickan vill inte ha mig, inte på det sättet, och jag är helt okej med det. För jag kan ha någon jag älskar precis lika mycket, samtidigt som jag aldrig kommer sluta älska denna flicka.
Jag har tidigare varit ganska mentalt nere, tyckt att jag själv var ett helvete och att inget funkar. Identitetskris anser jag nu att det var. Men nu vet jag vem jag är. Kanske blir det en till period då jag undrar vem jag egentligen är, men just nu är jag helt säker.
Jag är inte transsexuell, det skulle jag inte påstå. Men jag är något i den stilen. Riktigt transsexuell är jag inte, men jag vet att jag inte är en tjej innerst inne. Men just nu ser jag mig själv mer som intergender.
För er som inte vet vad intergender är så finns det underbara sökmotorer som tex google!
Om det är någon fråga du har är det bara att fråga på!
