cupcakestastelikeviolence

För dem är jag fortfarande söta lilla Josefin, bara det att jag har lite annorlunda kläder på mig. Inte för mycket annorlunda, eftersom att jag inte kan köpa killkläder. För stor risk att mamma typ bränner dem.
Pappa är det inte så mycket problem med, han märker aldrig någonting. Han har tillochmed sagt någongång att han väl klart ville ha en son, så då kan väl jag vara substituten? Dem har ju Gabbi till att vara flicka?
Men nej just det, Gabbi. Jag tror hon har fattat vad det är med mig, jäkligt smart syster har jag. Men hon säger nog inget riktigt om det. Någon gång har jag fått ett mail från henne om en blogg som handlar om att vara förvirrad över sitt kön, tro man är transexuell osv. Men jag vet inte hur mycket hon vet, hur mycket hon stöttar eller är emot. Jag vet inte.
Min mamma är värst, för hon fattar inte. Jag älskar min mamma något enormt, utan henne hade min familj fan inte klarat sig. Men hon fattar inte att jag inte vill ha flickiga kläder, att jag inte vill ha långt hår, att jag inte vill ha smink.
Ibland gör jag som hon tycker och sätter på mig en klänning eller allmänt feminima grejer. Visst, jag kan tycka att det är kul att klä upp mig som en tjej ibland, men inte hela tiden, jag vill inte. Men när jag ser mamma bli uppriktigt ledsen över att varken jag eller Gabbi är särskilt tjejiga av oss, då får jag dåligt samvete. Jag blir inte så ledsen själv att jag börjar sminka mig varje dag, men jag börjar omedvetet tänka på att inte vara så himla mycket som min mamma inte vill att jag ska vara.
Jag tycker synd om henne, det gör jag.
Och jag vet ju inte, tänk så ändrar jag mig och vill vara tjej?
Men just nu vill jag inte det, och när Gabbi inte heller har klänningar eller smink utan bara springer runt i stora tröjor och jeans, då tycker jag riktigt synd om min mamma för att hon inte kan ha en dotter att fixa håret på, shoppa fina tjejkläder osv.


Jag älskar min mamma, och om jag skulle låta Josefin ta över skulle hon nog bli lycklig. Men jag vill inte det, jag vill inte förrän jag vet precis vad jag vill. Och det är så, att just nu, är kille precis det jag vill vara.